Har haft en sån jäkla dag och varit så stressad de senaste timmarna och jag känner mig så ledsen och otillräcklig och ensam i allt detta. Å inte kan vi få barn heller, hittills. Jag känner mig så ensam i allt och jag gör så många fel trots att jag gör så gott jag kan åt alla håll å kanter. Fast kanske är det det som är problemet , kanske ska jag bry mig mindre om andra och bara köra mitt race. För vad är jag rädd för egentligen? Inte är jag rädd för att få klagomål på jobbet, sparka mig om ni vill. Jag är rädd för att inte vara sann mot mig själv, att tappa kontakten med livet och med det som är viktigast för att jag är så fokuserad på att vara någon jag inte är. Jag behöver påminna mig om att det är ok att vara sårbar, imperfekt, göra fel, släppa en massa skit och sluta bry mig så jäkla mycket. Nu släpper jag det här och gör om, gör rätt, eller kanske bara så gott jag kan och hoppas på det bästa. Livet är kaos men livet bär.
Är gravid i vecka 5 och lyckligare än på länge. Tänk att det äntligen lyckades!!! Å till skillnad från förra månaden känns det känslomässigt helt annorlunda och plussen blir onekligen starkare och starkare. Viss oro har ju krypit på när man minns vad som hände sist, men det känns verkligen så annorlunda den här gången så överlag är jag inte orolig. Gjorde en sån här lista förra graviditeten så lika bra att fortsätta med den. Veckans symtom : eskalerande kissnödighet (är nämligen alltid det, gravid eller ej), kvällströttheten (men rätt ok pigg dagtid), enstaka gång illamående nattetid. Kost : avocadomackor och clementiner. Å cognaksmedvurst. Man ska tydligen helst inte äta pålägg som varit förpackat sedan mer än en vecka, men det skiter jag högaktningsfullt i. Dricker enstaka halv kopp kaffe och vet inte om det är för att jag ej är sugen eller helt enkelt rädd att det ska framkalla missfall. Träning : har ju varit bortrest så fått till 3 pass styrka denna vecka och ett ...
Kommentarer
Skicka en kommentar