11 dagar efter ovulation och har tagit ett test varje dag mot bättre vetande, negativt så det lyser om det. Så gravid blev jag nog inte denna cykel, precis som jag kände tidigt. Men det fina med det, är att hopplösheten som jag var kvar i några dagar nu har släppt, hurra! Å det är svårt att sätta fingret på det, men jag tror det är en insikt om att bara för att vi inte blivit gravida ännu betyder det inte att vi inte kommer kunna bli det naturligt senare.
Har också nånstans bestämt mig för att oavsett hur den här längtansresan blir ska jag göra den så bra som jag kan. Den får innehålla alla känslor och jag har ingen aning om hur den kommer sluta, det viktigaste är egentligen att ”njuta” av resan. ”Njuta” som att vara i det som är och inte fastna i alla tankar, att se det fina med att också få längta efter ett plus, men också att inte bara fokusera på denna resa utan leva livet så fullt och lyckligt jag kan oavsett resultat. Graviditeten är ju inte ändå slutresultatet i livet eller ens längtansresan, så det är dumt att hänga upp min lycka på det.
Kanske det här får bli en tid att mer fokusera på hur jag kan nära mig själv och våra relationer inom familjen, än att tvångsmässigt fokusera på det där plusset? Å sen om naturen vill å kan så händer det.
Kommentarer
Skicka en kommentar