Livet före dig

Så tog ett test i morse bara för att se om mina symtom kunde relateras  till något. Negativt som alltid. Jag har förstått att många tar väldigt hårt på sånt men egentligen är det värre för mig före testet. Jag föraktar mig själv liksom lite för att jag överanalyserar allt och inte kan hålla mig från att testa trots att jag inte ens har förutsättningar för att bli gravid. När jag sen ser ett resultat kan jag liksom skaka av mig min överanalyserande hjärna lite och också vila mig i att jag nu kan köra på som förut ett tag igen eftersom jag var ju ändå  inte  gravid.  Jag antar att mina symtom kan vara min kropp som frågar vad som egentligen är på gång. Om den liksom kan lita på att sätta igång det reproduktiva systemet nu när jag äter och vilar mer och tränar mindre. Samtidigt vet jag att kroppen kanske behöver ännu en längre tid att återhämta sig. Att bygga tilliten tillbaka. Sånt som jag själv förklarar för mina patienter att tar tid. Det tar tid för kroppen att e...

Jag har inte haft mens på 4-5 månader vilket jag ju inte trodde var nån big deal - före jag ville bli gravid. Sä himla skönt att inte ha mensvärk och slippa allt det där. Men eftersom ingen mens betyder vanligen ingen ägglossning betyder det ju också ingen graviditet - även om det kan finnas en liten liten chans enligt vissa. Hur jag hamnade dit ? Min mens har alltid varit oregelbunden. Lägg då till ätstörningar i tonåren då mensen försvann helt. Samma sak upprepade sig igen efter en period då jag så här i efterhand inser fick någon form av bakslag i ätstörning. Under min marathonsatsning i tre år har min mens varit oregelbunden och borta tidvis i 2-3 månader. Men dum som jag var började jag fiffla med kosten inför vårt bröllop och har man ett känsligt system som jag så var kombinationen träna 1-2h/dag med kalori/kolhydrat/fettreducerad kost urbota dumt. Insåg det dock och nu har jag ätit normalt i 2 månader, men har ju fortfarande tränat som en tok då jag verkligen älskar träningen...

Jag känner att jag tappat lite tilltron till min analyseringsförmåga av de kroppsliga signalerna sedan möjligheten till att bli gravid kom. Jag är i vanliga fall inte alls nojig över symtom, men nu plötsligt är varje symtom ett potentiellt tecken på graviditet. Eller skengraviditet som vi även kan kalla det, har ju aldrig fått det minsta tillstymmelse till graviditet på stickan. I vanliga fall har jag ju knappt mensvärk och pms, även om symtomen till viss del ökat de senaste åren. För att kunna följa symtom och förstå bättre tänkte jag varje vecka skriva ner symtomen, för att förstå bättre vad som pågår i kroppen helt enkelt. Använder appen Flo till det som är suverän, men känner att beskrivningarna inte alltid passar på mig/är tillräckliga. Så här kommer veckans symtom : Ömma bröstvårtor: Har aldrig haft ömma bröstvårtor och det har ju gjort att jag tänkt mer på detta symtom än andra. Liksom måste klämma lite på dem extra för att säkerställa att de fortfarande är ömma. Enligt goo...

Jag tror det kommer vara svårt för mig att bli gravid. Det är något jag alltid sagt men samtidigt inte riktigt velat tro på. Det finns liksom en sida hos mig som alltid tror det bästa och den sidan ger aldrig upp. Hoppet. Vi har ju inte ens försökt så länge. Eller vad räknas ens som att försöka? Jag visste i stort sett att jag inte skulle bli gravid så länge jag satsade på marathon, men ändå. Sen försvann min mens helt från att ha varit oregelbunden i nästan hela mitt liv. Så ingen mens på 4 månader känns ju inte riktigt som den starkaste fertiliteten. Men ja, vad räknas som att försöka?. Vi har inte kunnat räkna ut ägglossning för jag tror inte jag har någon sån utifrån min frånvarande mens och resultaten från ägglossningsstickor som jag testade före min mens försvann. Vi har inte någon plan för regelbundet-varannan-dags- samliv för det passar nog inte oss. Skulle bara kännas styrt och onaturligt, skapa onödig stress. Hur som helst är vi inne på femte månaden nu. Å trots att jag...