Fortsätt till huvudinnehåll

Mitt första missfall

 Gravidhormonet steg långsamt. För långsamt. För att idag konstatera att det har sjunkit, visar ej ens gravid på de mest känsliga testerna. Hade detta på känn. Plusset kom för sent. Känslomässigt kände jag så mycket mindre än jag trott. Igår när jag lade mig för att sova tänkte jag att det kommer bli bra hur det än blir det här, att bara ha ett barn är faktist riktigt bra.  Jag tror jag skulle ha känt mer lycka, glädje, kärlek om det verkligen var så att vi var gravida. 

Hur går man vidare från det här då? Ärligt talat vet jag inte. Jag har ju inte fått någon mens/missfall ännu så där som en strömavbrott blod, men det är väl bara en tidsfråga och jag hoppas det kommer snart. Vill jag fortsätta försöka sen igen? Det vet jag ärligt talat inte ännu, men troligen. 

Nu är en tid att sörja, låta allt landa. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gravid första veckan

 Är gravid i vecka 5 och lyckligare än på länge. Tänk att det äntligen lyckades!!! Å till skillnad från förra månaden känns det känslomässigt helt annorlunda och plussen blir onekligen starkare och starkare. Viss oro har ju krypit på när man minns vad som hände sist, men det känns verkligen så annorlunda den här gången så överlag är jag inte orolig.  Gjorde en sån här lista förra graviditeten så lika bra att fortsätta med den. Veckans symtom : eskalerande kissnödighet (är nämligen alltid det, gravid eller ej), kvällströttheten (men rätt ok pigg dagtid), enstaka gång illamående nattetid. Kost : avocadomackor och clementiner. Å cognaksmedvurst. Man ska tydligen helst inte äta pålägg som varit förpackat sedan mer än en vecka, men det skiter jag högaktningsfullt i. Dricker enstaka halv kopp kaffe och vet inte om det är för att jag ej är sugen eller helt enkelt rädd att det ska framkalla missfall.  Träning : har ju varit bortrest så fått till 3 pass styrka denna vecka och ett ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Försenad ägglossning

 I sviterna av en förkylning har min ägglossning blivit försenad. Tack å lov, säger en del av mig. Då behöver vi inte ha en massa snorig seks och stressa över att min partner är på fester om kvällarna.  Åh nej, tänker en annan del av mig. Den som oroar sig för varje förändring i menscykeln som skulle kunna tala för att det blir ÄNNU svårare att hålla på med det här.  Samtidigt, en stor del av mig har inte längre samma desperata längtan efter graviditet. En stark önskan. Absolut. Men livet handlar ju om så mycket mer också. Nånstans bakom kan jag också se hur min desperata  gravidlängtan varit ett sätt att fly från sorgen efter pappas bortgång och ett vardag av tristess. Å nu när vardagen smakar bättre och sorgen har lättat sitt starkaste grepp så känns inte behovet att fly längre lika starkt.  Skulle det bli ett klyschigt slut på denna gravidlängtan nu så skulle jag bli gravid nu när jag ”slappnat av”. Men jag tror inte riktigt vi är där ännu helt, vare sig i gr...
Skicka en kommentar
Läs mer

Från hopplöshet till nytt hopp

 Igår var jag deppig. Tog ett clear blue ultra early som med 99% sannolikhet skulle kunna berätta om jag är gravid. Svaret var tydligt: inte gravid. Kände mig så nedstämd och trött igår, men sen gick det över i lite nytt hopp om att jag faktist kan försöka igen nästa cykel och att det ännu finns lite hopp kvar trots det tvärsäkra svaret.. Å imorse väcktes hoppet när ett svagt svagt streck visade sig på testet med morgonurin! Det är dock så svagt så det knappt kan avläsas och jag är rädd för att det är ett s.k. Falskt positivt för att det är så svagt.. men jag har inte sett ett sånt test sen nu senaste ”kemiska” graviditet, om ens då.  Hursomhelst, nu kan jag inte sova eftersom jag är så nervös inför att testa mig imorgon. Håller alla tummar och tår och ber böner för ett positivt! Kroppen säger mig i alla fall att jag är er!  - hungrig - yr - trött - ömma bröstvårtor - kissnödig - huvudvärk 
Skicka en kommentar
Läs mer