Fortsätt till huvudinnehåll

Mitt första delmål: Att få tillbaka min mens

Jag har inte haft mens på 4-5 månader vilket jag ju inte trodde var nån big deal - före jag ville bli gravid. Sä himla skönt att inte ha mensvärk och slippa allt det där. Men eftersom ingen mens betyder vanligen ingen ägglossning betyder det ju också ingen graviditet - även om det kan finnas en liten liten chans enligt vissa.

Hur jag hamnade dit? Min mens har alltid varit oregelbunden. Lägg då till ätstörningar i tonåren då mensen försvann helt. Samma sak upprepade sig igen efter en period då jag så här i efterhand inser fick någon form av bakslag i ätstörning. Under min marathonsatsning i tre år har min mens varit oregelbunden och borta tidvis i 2-3 månader. Men dum som jag var började jag fiffla med kosten inför vårt bröllop och har man ett känsligt system som jag så var kombinationen träna 1-2h/dag med kalori/kolhydrat/fettreducerad kost urbota dumt. Insåg det dock och nu har jag ätit normalt i 2 månader, men har ju fortfarande tränat som en tok då jag verkligen älskar träningen och dessutom ska springa ännu ett marathon och ett halvmarathon i år.

Det jag har är då någon man kallar hypothalamisk amennorre, dvs med mensbortfall som beror på stress. I mitt fall främst kroppslig stress pga mycket träning och otillräckligt näringsintag även om förstås det var en stark stressnivå i slutet av februari dvs samtidigt som min sista ägglossning.

Så nu tänker jag att jag gör klart min satsning på marathon, satsar på att äta mer, skiter i vikten och tvärtom lägger på mig lite mer fett. Å minskar på all övrig ansträngande träning.  Mer yoga, promenader, lätt styrka och simning istället. Efter marathonsatsningen ska jag konsultera min gynekolog igen och be om hormoner för att sätta igång ägglossningen om den inte ännu börjat då.

Egentligen har jag ju inte bråttom. Men jag vill ju veta att jag kan bli gravid och jag vill ju ha samma förutsättningar som andra för det. För det känns ju så orättvist att andra blir så lätt gravida medan jag har noll fertilitet tydligen. Fast sen får jag ju skylla mig själv lite.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gravid första veckan

 Är gravid i vecka 5 och lyckligare än på länge. Tänk att det äntligen lyckades!!! Å till skillnad från förra månaden känns det känslomässigt helt annorlunda och plussen blir onekligen starkare och starkare. Viss oro har ju krypit på när man minns vad som hände sist, men det känns verkligen så annorlunda den här gången så överlag är jag inte orolig.  Gjorde en sån här lista förra graviditeten så lika bra att fortsätta med den. Veckans symtom : eskalerande kissnödighet (är nämligen alltid det, gravid eller ej), kvällströttheten (men rätt ok pigg dagtid), enstaka gång illamående nattetid. Kost : avocadomackor och clementiner. Å cognaksmedvurst. Man ska tydligen helst inte äta pålägg som varit förpackat sedan mer än en vecka, men det skiter jag högaktningsfullt i. Dricker enstaka halv kopp kaffe och vet inte om det är för att jag ej är sugen eller helt enkelt rädd att det ska framkalla missfall.  Träning : har ju varit bortrest så fått till 3 pass styrka denna vecka och ett ...

Försenad ägglossning

 I sviterna av en förkylning har min ägglossning blivit försenad. Tack å lov, säger en del av mig. Då behöver vi inte ha en massa snorig seks och stressa över att min partner är på fester om kvällarna.  Åh nej, tänker en annan del av mig. Den som oroar sig för varje förändring i menscykeln som skulle kunna tala för att det blir ÄNNU svårare att hålla på med det här.  Samtidigt, en stor del av mig har inte längre samma desperata längtan efter graviditet. En stark önskan. Absolut. Men livet handlar ju om så mycket mer också. Nånstans bakom kan jag också se hur min desperata  gravidlängtan varit ett sätt att fly från sorgen efter pappas bortgång och ett vardag av tristess. Å nu när vardagen smakar bättre och sorgen har lättat sitt starkaste grepp så känns inte behovet att fly längre lika starkt.  Skulle det bli ett klyschigt slut på denna gravidlängtan nu så skulle jag bli gravid nu när jag ”slappnat av”. Men jag tror inte riktigt vi är där ännu helt, vare sig i gr...

Från hopplöshet till nytt hopp

 Igår var jag deppig. Tog ett clear blue ultra early som med 99% sannolikhet skulle kunna berätta om jag är gravid. Svaret var tydligt: inte gravid. Kände mig så nedstämd och trött igår, men sen gick det över i lite nytt hopp om att jag faktist kan försöka igen nästa cykel och att det ännu finns lite hopp kvar trots det tvärsäkra svaret.. Å imorse väcktes hoppet när ett svagt svagt streck visade sig på testet med morgonurin! Det är dock så svagt så det knappt kan avläsas och jag är rädd för att det är ett s.k. Falskt positivt för att det är så svagt.. men jag har inte sett ett sånt test sen nu senaste ”kemiska” graviditet, om ens då.  Hursomhelst, nu kan jag inte sova eftersom jag är så nervös inför att testa mig imorgon. Håller alla tummar och tår och ber böner för ett positivt! Kroppen säger mig i alla fall att jag är er!  - hungrig - yr - trött - ömma bröstvårtor - kissnödig - huvudvärk