Jag tror det kommer vara svårt för mig att bli gravid. Det är något jag alltid sagt men samtidigt inte riktigt velat tro på. Det finns liksom en sida hos mig som alltid tror det bästa och den sidan ger aldrig upp. Hoppet.
Vi har ju inte ens försökt så länge. Eller vad räknas ens som att försöka? Jag visste i stort sett att jag inte skulle bli gravid så länge jag satsade på marathon, men ändå. Sen försvann min mens helt från att ha varit oregelbunden i nästan hela mitt liv. Så ingen mens på 4 månader känns ju inte riktigt som den starkaste fertiliteten.
Men ja, vad räknas som att försöka?. Vi har inte kunnat räkna ut ägglossning för jag tror inte jag har någon sån utifrån min frånvarande mens och resultaten från ägglossningsstickor som jag testade före min mens försvann. Vi har inte någon plan för regelbundet-varannan-dags- samliv för det passar nog inte oss. Skulle bara kännas styrt och onaturligt, skapa onödig stress.
Hur som helst är vi inne på femte månaden nu. Å trots att jag ifrågasätter om jag kan bli gravid nu (nånsin?) så har jag ju testat varje månad. För dom där skengraviditets-symtomen finns ju där varje månad. Symtom som jag troligen aldrig tänkt på - förutom nu när varje millimeter av ens kropp analyseras. Å minsta tecken leder till en timmes googling om xxx är vanligt i tidig graviditet eller om negativa test verkligen är negativa.
Allt detta och jag känner att jag inte har så många att dela den här resan med. Så då börjar jag den här bloggen. För blir det en lång resa så tror jag det är bra att skriva av sig. Å blir det en kort resa så blir det ju ändå kanske något att komma ihåg. Kampen för den lilla som jag hoppas finns nånstans. Livet före dig.
Vi har ju inte ens försökt så länge. Eller vad räknas ens som att försöka? Jag visste i stort sett att jag inte skulle bli gravid så länge jag satsade på marathon, men ändå. Sen försvann min mens helt från att ha varit oregelbunden i nästan hela mitt liv. Så ingen mens på 4 månader känns ju inte riktigt som den starkaste fertiliteten.
Men ja, vad räknas som att försöka?. Vi har inte kunnat räkna ut ägglossning för jag tror inte jag har någon sån utifrån min frånvarande mens och resultaten från ägglossningsstickor som jag testade före min mens försvann. Vi har inte någon plan för regelbundet-varannan-dags- samliv för det passar nog inte oss. Skulle bara kännas styrt och onaturligt, skapa onödig stress.
Hur som helst är vi inne på femte månaden nu. Å trots att jag ifrågasätter om jag kan bli gravid nu (nånsin?) så har jag ju testat varje månad. För dom där skengraviditets-symtomen finns ju där varje månad. Symtom som jag troligen aldrig tänkt på - förutom nu när varje millimeter av ens kropp analyseras. Å minsta tecken leder till en timmes googling om xxx är vanligt i tidig graviditet eller om negativa test verkligen är negativa.
Allt detta och jag känner att jag inte har så många att dela den här resan med. Så då börjar jag den här bloggen. För blir det en lång resa så tror jag det är bra att skriva av sig. Å blir det en kort resa så blir det ju ändå kanske något att komma ihåg. Kampen för den lilla som jag hoppas finns nånstans. Livet före dig.
Kommentarer
Skicka en kommentar