Fortsätt till huvudinnehåll

Graviditetstest 5 månaden

Så tog ett test i morse bara för att se om mina symtom kunde relateras till något. Negativt som alltid. Jag har förstått att många tar väldigt hårt på sånt men egentligen är det värre för mig före testet. Jag föraktar mig själv liksom lite för att jag överanalyserar allt och inte kan hålla mig från att testa trots att jag inte ens har förutsättningar för att bli gravid. När jag sen ser ett resultat kan jag liksom skaka av mig min överanalyserande hjärna lite och också vila mig i att jag nu kan köra på som förut ett tag igen eftersom jag var ju ändå inte gravid. 

Jag antar att mina symtom kan vara min kropp som frågar vad som egentligen är på gång. Om den liksom kan lita på att sätta igång det reproduktiva systemet nu när jag äter och vilar mer och tränar mindre. Samtidigt vet jag att kroppen kanske behöver ännu en längre tid att återhämta sig. Att bygga tilliten tillbaka. Sånt som jag själv förklarar för mina patienter att tar tid. Det tar tid för kroppen att efter en stressfylld period få igång normala hormonella processer. Å jag inser ju hur galet det är att jag på ett sätt kört på med höga stressnivåer i flera år, men maskerat det med en utvecklad stressresistens genom något överdriven träning. 

Det är nästan som jag håller på att utveckla  sjukdomsinsikt. Fast jag haft så svårt att se det eftersom jag lever i ett sjukt samhälle, där daglig träning och överdrivet hälsosamt leverne är något vi ser upp till. Det hjälper lite mig själv att acceptera min sjukdom. 

Å det hjälper att jag vet vart jag vill med att bli frisk. Jag vill ha barn. Å även om jag vill att min mens ska fungera helt och jag vill bli gravid direkt antar jag att där behövs tid för att jag ska hänga med i processen. Jag kommer säkert ha dagar då jag faller tillbaka och tycker att daglig medel- till högintensiv träning och begränsad/hälsosam mat är målet. Störst risk för det blir det ju om mensen inte kommer igång och graviditeten dröjer. 

För hur länge kan man riktigt sätta livet på paus, som jag upplever det delvis? Men jag tror att när jag förstår och får mer utrymme för den lågintensiva träningen så kommer det bli riktigt bra. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gravid första veckan

 Är gravid i vecka 5 och lyckligare än på länge. Tänk att det äntligen lyckades!!! Å till skillnad från förra månaden känns det känslomässigt helt annorlunda och plussen blir onekligen starkare och starkare. Viss oro har ju krypit på när man minns vad som hände sist, men det känns verkligen så annorlunda den här gången så överlag är jag inte orolig.  Gjorde en sån här lista förra graviditeten så lika bra att fortsätta med den. Veckans symtom : eskalerande kissnödighet (är nämligen alltid det, gravid eller ej), kvällströttheten (men rätt ok pigg dagtid), enstaka gång illamående nattetid. Kost : avocadomackor och clementiner. Å cognaksmedvurst. Man ska tydligen helst inte äta pålägg som varit förpackat sedan mer än en vecka, men det skiter jag högaktningsfullt i. Dricker enstaka halv kopp kaffe och vet inte om det är för att jag ej är sugen eller helt enkelt rädd att det ska framkalla missfall.  Träning : har ju varit bortrest så fått till 3 pass styrka denna vecka och ett ...

Försenad ägglossning

 I sviterna av en förkylning har min ägglossning blivit försenad. Tack å lov, säger en del av mig. Då behöver vi inte ha en massa snorig seks och stressa över att min partner är på fester om kvällarna.  Åh nej, tänker en annan del av mig. Den som oroar sig för varje förändring i menscykeln som skulle kunna tala för att det blir ÄNNU svårare att hålla på med det här.  Samtidigt, en stor del av mig har inte längre samma desperata längtan efter graviditet. En stark önskan. Absolut. Men livet handlar ju om så mycket mer också. Nånstans bakom kan jag också se hur min desperata  gravidlängtan varit ett sätt att fly från sorgen efter pappas bortgång och ett vardag av tristess. Å nu när vardagen smakar bättre och sorgen har lättat sitt starkaste grepp så känns inte behovet att fly längre lika starkt.  Skulle det bli ett klyschigt slut på denna gravidlängtan nu så skulle jag bli gravid nu när jag ”slappnat av”. Men jag tror inte riktigt vi är där ännu helt, vare sig i gr...

Från hopplöshet till nytt hopp

 Igår var jag deppig. Tog ett clear blue ultra early som med 99% sannolikhet skulle kunna berätta om jag är gravid. Svaret var tydligt: inte gravid. Kände mig så nedstämd och trött igår, men sen gick det över i lite nytt hopp om att jag faktist kan försöka igen nästa cykel och att det ännu finns lite hopp kvar trots det tvärsäkra svaret.. Å imorse väcktes hoppet när ett svagt svagt streck visade sig på testet med morgonurin! Det är dock så svagt så det knappt kan avläsas och jag är rädd för att det är ett s.k. Falskt positivt för att det är så svagt.. men jag har inte sett ett sånt test sen nu senaste ”kemiska” graviditet, om ens då.  Hursomhelst, nu kan jag inte sova eftersom jag är så nervös inför att testa mig imorgon. Håller alla tummar och tår och ber böner för ett positivt! Kroppen säger mig i alla fall att jag är er!  - hungrig - yr - trött - ömma bröstvårtor - kissnödig - huvudvärk