Efter sorg kommer nyorientering. Å för mig innebär det just nu att jag vill komma igång med min löpning igen efter en allt för lång paus. Ångrar jag pausen då? En del av mig kanske lite, samtidigt har det varit viktigt att se att det inte är den biten som avgjort om jag blir gravid eller inte. Å löpningen finns ju alltid där att återkomma till och jag var nog rätt trött på den när jag tog en paus.
Den nya utmaningen blir hur jag får till löpningen, men jag tänker att korta löpturer räcker långt och att jag får se till att utnyttja mina friskvårdsrättigheter på jobbet.
Tror jag då på baby i framtiden eller börjar det kännas hopplöst? Jag tror så här: oavsett hur det blir behöver jag börja njuta mer av resan än att ständigt fokusera på målet. Jag har sett det mönstret förut och jag ser det igen. Samtidigt tror jag det är nyttigt att tappa vägen ibland för att hitta tillbaka. Det kommer bli bra, oavsett hur det blir. Jag ska njuta av mitt liv och leva fullt ut, oavsett hur det blir.
Kommentarer
Skicka en kommentar