Trodde verkligen på denna cykel - förrän mina första negativa test kom. Igår, 10 dagar efter ägglossning, släcktes hoppet. Idag när kroppstempen sjönk så blev det bekräftat. Så det blir en dag av att sörja, å att gå vidare.
Wilma sa plötsligt igår: ”Var inte ledsen, det kommer en baby snart”. Å jag hoppas det är någon form av meddelande från ovan för visst tappar man ju hoppet något efter ett halvt års försökande. Samtidigt lär det ju ta i snitt 8 månader att bli gravid, så vi avviker ju inte direkt. Å ju mer jag blivit insatt i andra personer resor desto tydligare är det att vi inte är de enda som kämpar. Skulle säga att det är snarare regel än undantag att det tar mycket längre än man tänkt sig, ofta ett år.
Å med det i åtanke kommer jag ge mig själv en paus från mitt mer begränsande försökande denna månad. Jag tänker ge mig kaffe, löpning och alkohol, om än i mindre doser.
Kommentarer
Skicka en kommentar