En del av mig vill sluta drömma om ett sent plus så jag kunde fokusera på att bara leva livet som vanligt. Å idag har jag faktist kunnat släppa lite taget om att bli gravid, kanske för att jag bara är så trött på att hoppas och önska. Men att fortsätta prova, det kommer jag göra så länge jag har teststickor kvar (köpte storpack). Det känns som att det är mitt sätt att processera och hålla mig vid gott mod i väntan på mensen, trots de negativa svaren. Jag läser även en massa inlägg om de som plussat sent - också det för att låta mig ha en gnutta hopp och positivitet framom besvikelse.
Fast besvikelse och sorg, det har jag känt och också gråtit en skvätt över det hela. Å ändå är ju vår kamp om baby nummer 2 inte mycket i jämförelse med flera andra i min närhet, men förstås också det en kamp inte att förminska.
Imorgon nästa sticka.
Dagens sticka: supermega negativt
”Symtom”: trötthet, gråtmildhet, labilitet
Kommentarer
Skicka en kommentar